Ibland kan jag tänka tillbaka på min uppväxt, hur låg i min säng och kände att jag dragit nitlotten. Som att jag fick dra lasset av andras misstag, att jag var begränsad av människors uppfattningar om hur jag skulle vara, tycka och tänka. Det gjorde att jag alltid ifrågasatte allt och alla i min omgivning, allt för att jag ville förstå.
Precis som jag alltid skulle ifrågasätta andra, så får jag även acceptera att folk ska ifrågasätta mig. Att ifrågasätta någon behöver inte alltid ses som negativt, utan kan även handla om att vilja förstå sig på varför människor gör som de gör. Jag är uppfostrad i en miljö med värdegrunden där allas lika värde står i fokus. Jag om någon vet hur det känns att bli hatad för saker jag inte kan rå för, exempelvis att mina föräldrar är palestinier, att jag har ett utländskt utseende, att jag är muslim. Det är inte lätt, det har aldrig varit lätt och det kommer inte bli enklare med allt hat som växer i världen. Men just därför, för att jag själv vet hur det känns, för att jag själv dragits över med samma kam som miljontals andra, så skulle jag aldrig göra samma sak mot mina medmänniskor, jag skulle ALDRIG hata någon eller behandla någon annorlunda bara för att den hade ett visst ursprung, en viss religion, en viss sexuell läggning osv, för jag vet att människan besitter så mycket mer än så. Min farfar sa alltid till mig att man alltid ska fokusera på likheterna vi har som människor, inte olikheterna. Att alltid kämpa för ett samhälle där människor lever likvärdigt sida vid sida.
För mig handlar Solidaritet om medkänsla, respekt och förståelse för andra. Därför det är viktigt för mig att förtydliga för många som inte känner mig att jag har aldrig varit antisemit och kommer aldrig att bli antisemit.
Min pappa har i snart 30 år jobbat med integrationsfrågor där han ständigt jobbar med människor med olika etniciteter och trosuppfattningar, och han har lärt mig mycket den mannen. Jag såg sen barnsben hur min far och farfar firade jul med den kristne, var god vän med juden och gav alla människor likvärdig respekt. Det är jag jävligt stolt över att bära med mig och värderar det väldigt högt. För hur många sådana förebilder ser man idag? Inte många.
Hela min karriär, från början när jag startat bloggen, har handlat om att visa våra likheter som människor och jag kommer fortsätta att kämpa för det tills dagen jag dör, precis som min farfar gjorde. Det är vårt ansvar, mitt och ditt som läser, att sprida det budskapet. Och om det budskapet ruckas på, så är det också vårt ansvar att förtydliga det. Varje val vi gör i livet ger oss en lärdom, vare sig det handlar om framgång, motgångar eller misstag, vi lär oss och jobbar för det bättre. Det är viktigt för mig att förtydliga vart jag står, att förtydliga att jag ur mitt hjärta tror på ett samhälle där alla människor har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Att jag tror på ett samhälle där hudfärg, trosuppfattningen, ålder eller sexuell läggning inte spelar roll. I en värld där hatet mellan människor är så tydligt, så måste icke-hatet vara övertydligt.
