♥ om att du fanns där när jag behövde dej.

 

det var kallt jag minns.. jag kände känslor som jag inte borde känt . jag kände tårar ner för kinden som jag inte borde ha känt.. allt var så ofantligt mörkt. ingen log. alla var så stumt och visset.

gatulamporna nästa slocknade för att miljön var så svart.

jag minns hur jag gick längs gatan och knöt näverna och tänkte för mig själv.. jag ska visa dom.. jag ska visa dom.. 

 

det var inte bara ord , det var mitt löfte.. mitt hopp .. min tro

jag gick och gick men kom lixom aldrig fram.. mitt hjärta skavde och jag blickade ner under marken.

plötsligt stod du där.. framför mig.. du log slog upp armarna och ropade hej.

något förändrades i mig . allt ont flög iväg och lämnade min själ.. kvar var bara ekandet utav din vänliga röst och ditt glada ansikte.. jag förstod inte vad som hände..

vad var det jag kände ?

jag kände lycka

 

 

du slog dina armar runt mig . jag kände värme jag kände frihet.. jag kände små fåglar som flög runt i magen.

aldrig hade jag vetat att det någonsin kunde kännas så här bra.

sedan släppte du mig och frågade hur det var med mig.. jag visste inte riktigt vad jag skulle svara.

jag sa att det va sådär.. 

jag tror du såg ledsamheten,ensamheten och vilsenheten i mina ögon.. jag vet inte hur du gjorde men jag vet att du såg det.

 

 

novell skriven av: HaNzA