29 JULI 2013

 

Jag skrev nyss 29 JULI det är redan 29 JULI. wow..

tiden går så fort. idag har jag läst inlägg på bloggen från förra året , tjejen som skrev dom känns inte som jag. det känns som en annan person. någon person som är långt borta. jag har nästan glömt henne. men den flickan var ju jag. jag märker verkligen hur jag har förändrats det här året...

förra sommaren var jag extremt känslosam .. jag var så skör .. så ömtålig..

men nu har jag byggt upp mig mera. jag känner mig tryggare i mig själv, inte alls lika vilsen som då.

jag tänker verkligen vilken tur att jag skaffade den här bloggen, för det är så fint att kunna titta tilbaka och läsa om den lilla flickan jag faktiskt var.

Förra sommaren var jag någon som dagdrömde hela dagarna, någon som skrev om allt och inget.. 

den här sommaren har jag nästan glömt bort att dagdrömma, har inte skrivit många rader alls. 

jag har länge pratat om att leva i nuet. jag har alltid drömt om att får leva i nuet. Och i sommar så har jag faktiskt gjort det, fast jag har inte märkt det förns nu när jag väcker gamla känslor och minnen hos mig själv.

Jag har tagit tagen som den kommer och inte tagit något för givet. Jag har hittat min bäste vän hos mig själv och varit rädd om den. 

 

med andra ord jag har kommit över hinder på min livsresa.

något jag ska vara stolt över ! 

 

Hej Hej ! ^

 

det är en sak jag har funderat på ett tag nu och känner för att skriva av mig lite..

VARFÖR VARFÖR VARFÖR ses det som så himla fel att säga att man är BRA SUPERBRA på någonting?!

Asså t.ex om jag skulle säga till mina kompisar Jag är SUPERBRA på t.ex handboll. Ja , då skulle ju dom direkt tänka , fan va den tjejen har höga tankar om sig själv. ASSÅ jag fattar inte varför man tänker så?!

Folk brukar säga "STÅ FÖR DEN DU ÄR" "VA DIG SJÄLV OCH INGEN ANNAN" bla bla bla

MEN HERREGUD  hur ska man kunna stå för sig själv om man inte ens vågar erkänna inför sina kompisar att man tycker att man är bra på saker?!

idagf tycker jag mer att det låter såhär:

 

"Gud vad du är bra på att sjunga !!!" 

"Nej, asså gud nej jag kan inte sjunga!" (med ett rodnande på läpparna)

 

håller ni med mig eller är det bara jag ?!  

Vi är ju för fega !! Vi vågar ju inte stå för oss själva ?!

(eller asså dom flesta av oss)

Idag ses det som något egoistiskt att säga att man äger på någonting!

MEN HALLÅ det är ju våra egenskaper som gör oss till dom vi är! , Det är ju de som skiljer oss ifrån alla andra?!

 

Så med det här inlägget vill jag bara säga :  

Det är ju först när några börjar visa vägen då förändringar kan ske , eller hur?

Nu menar jag ju inte att alla ska börja gå runt att tro att dom är bäst, men hoppas ni förstår inprincipen ;)

 

 

 

Ja, vad vil ni att jag skriver om ??

Har ni inte några tips? mer recept?,fototips,drömmar,noveller ??

Hejsan Hoppsan ! ^^ 

Blev inte så bra bilder igår eftersom att solen inte ens ville komma upp ..

men jag hade en bra dag ändå :) idag har jag fotat vattendroppar , har börjat fått inspiration till att testa massa fotoutmaningr. Väldigt kul att testa !

det blev tyvärr ingenting med den där fotoutmanings grejen för jag har helt enkelt inte haft riktigt tid och ork. Jag har försökt att vila upp mig ganska mycket nu under lovet , ta det lugnt och förbereda mig inför 2013. Men jag kommer att starta en ny fotoutmaning så småning om , bara inte just nu. Är himla sugen på att starta nya projekt här på bloggen faktsikt. Men vet inte riktigt vad. Har ni några förslag så tveka inte , meila mig på [email protected] eller skriv en komentar ↓.

bjuder på en inspirationsbild från we♥it så länge..

 

 

 

du stod framför mina mörka vilsna svidande ögon. åh, jag minns det så förbannat väl.

kvinnan i det svart mörkret  tog tag i dej, hon drog i din själ med sina svarta fula hemska händer, hon ville åt något.. något värdefullt , något som hon inte själv hade  och tilslut orkade du inte kämpa emot längre.

du föll hårt till marken och du vaknade upp som en helt annan människa.

jag kände inte igen dig, något sa mig att jag  inte ville  vara i din närhet. jag ville springa där ifrån.. springa så långt bort benen kunde bära mig ,men det kunde jag inte. jag var fast,instängd,inlåst och borta

jag såg dina ögon dom kände inte igen mig.. dom dom var hemska..

det var som två svarta mörka hål.. jag kände mig så himla vilsen .. jag ville bara vara borta..inte vara där.. jag ville försvinna..

 

min händer skakade .. jag ville gråta men kunde inte . 

jag minns hur jag led. att något så hemskt kunde hända någon så rödhjärtad som du det visste jag inte..  inget kunde rädda mig nu. det är ingen mardröm. det är verkligheten.. jag tror det var just det som gjorde mig helt förlamad. mardrömmen var verklighet.. men hur?!..

 

 

en morgon så still och tyst. jag vaknade i en obekväm säng.  plötsligt var allt som vanligt. jag såg dig i din vanliga skepnad ditt vanliga leende det var du..

jag var stressad... jag skulle iväg ifrån den här förbannade platsen .. det gav jag mig fan på.. jag pratade inte med dig.. jag vet inte , men jag tror inte att jag kunde smälta det som hände kvällen innan. du var fortfarande den vilsna hemska kvinnan i mina ögon.. 

jag kände hur stressen ekade i mitt huvud.. måste bort hätifrån,kan inte vara här längre,bort,bort,bort,försvinna,aldrig komma tilbaka,måste måste bort härifrån,nununu..

jag kunde inte tänka på något annat. det var BORT som gällde.. 

 

sen dess ska jag aldrig mer komma tilbaka.

det går en flicka längst gatan.

 

hon har ljust hår och bruna ögon. hon har kalla bruna kängor med hål i.. hon har en kall kall kofta och ett par tunna vita byxor.. hon går runt på stadens små vägar. hon hoppas hon ber att julen ska rädda henne från en mardröm som kallas hennes verklighet.. hon sluter sina ögon ber ännu en gång.. kanske kanske om hon ber djupt hela natten lång.

 

hon ser ljusen i fönstren. barnens ögon som glittrar. hon ser julskinkan på bordet som doftar något så underbart.. hon ser granar klädda i glitter och julklappar i alla sorters färger.

hon ser julgodis som ligger i vackra glasskålar.

hon fryser och hennes fingrar är röda.. kölden får henne att lida.

det är kallt och natten har bara börjat.

när hon går på gatan ser hon stressade människor gå förbi henne.

dom går förbi henne utan en enda blick emot henne.. dom ser henne inte. hon är osynlig. dom ser inte hennes kalla små ögon som ropar på hjälp. dom ser inte hennes röda händer som inte längre har någon känsel.

dom är alla för upptagna med sitt eget. upptagna med att köpa julklappar , julmat och julpynt.

plötsligt kommer en man gående emot henne han har svart kappa och en röd halsduk.

flickan ser honom inte och råkar ställa sig i vägen för honom.

"Flytta på dej, jävla unge" ryter mannen och puttar henne in i en snödriva.

 

♥ om att du fanns där när jag behövde dej.

 

det var kallt jag minns.. jag kände känslor som jag inte borde känt . jag kände tårar ner för kinden som jag inte borde ha känt.. allt var så ofantligt mörkt. ingen log. alla var så stumt och visset.

gatulamporna nästa slocknade för att miljön var så svart.

jag minns hur jag gick längs gatan och knöt näverna och tänkte för mig själv.. jag ska visa dom.. jag ska visa dom.. 

 

det var inte bara ord , det var mitt löfte.. mitt hopp .. min tro

jag gick och gick men kom lixom aldrig fram.. mitt hjärta skavde och jag blickade ner under marken.

plötsligt stod du där.. framför mig.. du log slog upp armarna och ropade hej.

något förändrades i mig . allt ont flög iväg och lämnade min själ.. kvar var bara ekandet utav din vänliga röst och ditt glada ansikte.. jag förstod inte vad som hände..

vad var det jag kände ?

jag kände lycka

 

 

du slog dina armar runt mig . jag kände värme jag kände frihet.. jag kände små fåglar som flög runt i magen.

aldrig hade jag vetat att det någonsin kunde kännas så här bra.

sedan släppte du mig och frågade hur det var med mig.. jag visste inte riktigt vad jag skulle svara.

jag sa att det va sådär.. 

jag tror du såg ledsamheten,ensamheten och vilsenheten i mina ögon.. jag vet inte hur du gjorde men jag vet att du såg det.

 

 

novell skriven av: HaNzA

 

 

hej alla fina läsare ! ^^

Jag tror absolut att ni undrar vart jag har varit ! Och jag måste berätta att jag har haft KNAS med att komma in på min blogg. Har inte kunnat det på aslänge, men nu har jag fått hjälp och hoppas på att kunna fortsätta blogga som vanligt igen. Hoppas att ni fortsätter att läsa och komentera ! :)

här kommer en vinterbild som är med i min fotobok som jag abslout ska visa snart ! ^^

 

Hej ! ^^ 

Här är en berättelseskoluppgift som jag har skrivit ! 

Kritisera gärna om det är något ni tänker på :)

 

 

En sista berättelse

Inledning
Jag tittar på mormor och håller hennes kalla lilla hand. Där ligger hon min mormor. Kvinnan som har tagit hand om mig sen jag var 1 år gammal. Hon som har lärt mig att gå och prata. Hon som alltid sa åt mig att vara försiktig varje gång jag skulle möta nya utmaninar. Hon som alltid satt på min säng och klappade mig på huvuvdet när jag grät. Hon som alltid kokade knäck dagen innan julafton. Hon som alltid brände sina småkakor när hon var nervös. Hon som alltid försökte pruta på ICA. Nu tar hon sina sista andetag och lämnar mig.

Den 12:e December kap 1
Lämna mig inte

Jag går långsamt hem ifrån skolan. Det är kallt, till och med 20 minus grader. Och det blåser så att kinderna blir alldeles knallröda och näsan vill nästan trilla av. Jag tänkte mycket på vad Linus sa i klassrummet idag. Vi skulle skriva om hur vi firade våran jul, vad vi hade för speciella traditioner och så. Sen skulle vi läsa upp det för klassen. Men när jag läste om hur mormor alltid kokade knäck dagen innan julafton och hur vi år efter år pyntade granen till klockan 12 på natten den 4 advent så frågade Linus plötsligt ”Men hallå? firar inte du jul med din mamma och pappa?” Jag vet att han inte menade något illa men det, men det blev lixom en konstig stämmning i klassrummet. Jag kände det i luften lixom. ”Nej” sa jag och tittade på Linus.
Ibland kan det kännas jobbigt, för jag firar ju inte jul som dom andra i klassen. När dom sitter med sina föräldrar,kusiner och morföräldrar, så sitter jag alltid ensam hemma vid köksbordet och spelar fia med knuff med mormor. Jag brukar inte få så många julklappar, men jag gillar ändå att fira jul på mitt och mormors sett. Jag vill inte fira på något annat sätt. Men kanske tvingas jag göra det i år. Mormor är väldigt sjuk, hon fick en stroke tidigt i höstas och har inte blivit bra än. Doktorn säger att hon inte kommer bli bättre. Men dom vet inte hur lång tid hon har kvar. Mormor är förlamad ifrån midjan och nertill. När jag tänker på det så gör det ont inom mig. Men jag försöker att inte gråta, jag försöker att vara stark.

 

När jag går igenom stan ser jag alla julklappar i skyltfönstrena och alla ljusslingor, ljuslyktor, julkulor och tomtar som hänger överallt. Jag tycker det är så fint. Det är någonting speciellt med julen. Det går inte att beskriva. Men det är något magiskt. När jag kommer hem klär jag av mig och går in i köket. Jag lyssnar på telefånsvararen idag är det bara ett nytt meddelande. Det är från moster Inga. ”Hej Diana det är moster Inga, jag skulle bara säga att doktorn ringde och han ville att du skulle komma till sjukhuset så fort du kunde, jag kommer hem runt 4 halv 5 då kan vi äta middag. Åh, just det glöm inte att plugga till so-provet!” säger telefånsvararen. Jag gå in i mitt rum och tittar mig i spegeln som hänger på väggen. På spegeln har jag limmat fast en bild utav mamma. Jag är lik henne. Det säger alltid mormor. Vi har likadan näsa och lika färg på håret och väldigt lika leenden. När jag ler ser jag nästan precis ut som mamma. Ibland saknar jag henne.. jättemycket. Så mycket att det gör ont. Varför skulle just hon få cancer? Ibland är världen så himla orättvisst.

Och pappa stack ju precis när jag föddes. Det var ju ansvarsfullt. Men det gör inget. Jag behöver ingen mystisk, korkad man som lämnar sin fru efter en förlossning. Verkligen inte. Jag äter en skål med fil och flingor och sen går jag till bussen, som går till sjukhuset. Jag vet precis vilket rum som mormor finns i ,för jag har varit och hälsat på henne varje dag ända sen hon blev inlagd. Jag kliver in i rummet och där ligger en kvinna med grått lockigt hår, bruna ögon och en vit rock. Det är min mormor. ”Hej gumman” säger hon med sin gamla lite skråvliga röst och tittar på mig. ”Hej mormor” säger jag och kramar om henne hårt. Jag kramar henne länge och jag försöker hålla tilbaka tårarna. ”Såja såja lilla vän” säger mormor och smeker mig på kinden, så som hon alltid gör. Just då kommer doktor Lennartsson in. ”Jag skulle vilja prata med dig i enrum” säger han och nickar till mig. Jag tittar på mormor och sedan följer med honom in i ett rum med vita väggar och några gråa fotöljer. ”Varsegod och sitt” säger doktor Lennartsson och blickar mot en utav fotöljerna. Jag sätter mig ner och tittar på tavlorna som hänger på väggen. En är med en liten söt hundvalp som slickar sig om munnen.
”Ja, som du vet så är ju mormor väldigt väldigt sjuk” säger han och tar av sig glasögonen medans han tittar på mig.
”Mm. Jag vet” säger jag och tittar ner i golvet.
”Vet du hur lång tid hon har kvar?” säger jag och får en klump i magen. Jag är rädd för vad doktor Lennartsson ska svara.
”Det är alltid mycket svårt att säga men ungefär 1-2 timmar” säger Lennartson och ser allvarlig ut.
Jag känner hur tårarna pressar bakom ögonen. Men jag gör allt jag kan för att hålla tilbaka dom. ”Får jag gå in till mormor nu?” säger jag och reser mig upp.
”Absolut” säger Lennartsson lite förvånat.
Jag går in till mormor och kramar om henne och nu kan jag inte längre hålla tilbaka tårarana. Jag gråter och snyftar gråter och snyftar.
”Men lilla vännen min ” säger mormor och klappar mig på kinden.
Efter en stund när jag har tystnat lite frågar mormor:
”Vad önskar du dig i julklapp då?”
Jag tänker en lång stund , torkar några tårar sen svarar jag:
”En berättelse om mamma”
”Är det allt?” frågar mormor och tittar på mig med sin snälla blick.
”Mmm” mumlar jag och går och snyter mig på mormors rumstoalett.
”Jaha, dåså kom och sett dig här då” säger hon och klappar på täcket bredvid sig. Jag sätter mig bredvid henne i sjukhussängen . Mormor klappar mig på huvuder och smeker mitt hår så som hon alltid har gjort. Och sen börjar hon berätta…

kap 2 Mamma

Din mamma hon va i Stockholm och pluggade på ett universitet. En kväll när hon skulle hämta pizza så stod det en man och tittade på henne.
”Hej” sa han och log.
”Hej” sa hon och log tilbaka.
”Och du är?” sa hon och tittade på den främmande mannen med en svart jacka och blåa ögon.
”Jag är Emanuel” sa han och blinkade med högra ögat. Jag bor här i Stockholm. I en singellägenhet. Och du?

Hon skulle just svara, men just då ringde hennes mobil, och det var jag som ringde.
Åh, jag minns det så väl sa mormor och suckade tungt. Jag hade precis krockat med bilen och jag var alldeles chockad. Din mamma fick direkt sätta sig i bilen och köra ifrån Stockholm till sjukhuset. När hon kom in i rummet frågade hon direkt hur jag mådde och sedan började hon stoppa om mig som om jag var ett litet barn. Jag minns hur hon satt sig bredvid mig på
sängen och berättade om Emanuel. Hennes ögon lös av lycka och hon hade ett mycket speciellt leende på läpparna. Jag såg på henne att denne Emanuel va något alldeles speciellt. Och vet du flicka lilla? Precis när mamma skulle gå och handla i kiosken så stod Emanuel där. Ja han hade följt efter henne med bil hela vägen ända ifrån pizzerian. Jag vet inte hur Emanuel bad sig åt, men efter den kvällen va din mamma djupt förälskad. Sedan blev dom tilsammans och flyttade ihop i en 3:a i Stockholm. En dag, jag tror det var en onsdag i april då kom mamma din hem till mig. Jag skulle precis åka iväg och handla. Men hon stoppade mig. Hon tittade mig i ögonen och log. Och då förstod jag, att du var på väg. Vi skrattade och kramades. Och båda hade vi lyckotårar som forsade genom ögonen. Dagarna innan du kom bodde jag hemma hos din mamma och Emanuel. Din mamma tyckte förstås att jag var lite skämmig och jobbig. Men hon lät mig i alla fall bo kvar tills du kom. Emanuel fick alltid din mamma på bra humör. Han verkade ju vara så snäll, varm och romantisk .” Men usch! Den fehunden!” Mormor gjorde en grimas och fortsatte sedan att berätta. Du kom kl. 2.02 på natten och då sov jag ute i gästrummet. Men när jag vaknade utav att du skrek så sprang jag in till dig och mamma. Ja där låg du. Du va så liten så liten. Du vägde bara 2 kilo. Och dina händer var inte större än dom där tablettaskarna som jag brukar köpa åt dej på påsken. Mormor skrattade lite och såg drömmande ut. Både mamma och jag trodde att det var nu allt gott skulle börja. Men oj vad fel vi hade. För redan samma natt försvann Emanuel. Han var bara borta. Han var i gästrummet med mig innan jag somnade. Men sen var han bara borta. Han svarade inte på telefån heller. Din mamma va så ledsen så ledsen. Hon grät och grät. Det enda som fick henne att le var du. Men när mamma låg inne på sin säng och grät så var det jag som fick ta hand om dig. Mormor klappade mig på huvudet. Jag såg att det fanns en liten tår på mormors kind. Det blev aldrig bättre och efter några veckor fick din mamma konstiga stora knölar på kroppen. Jag ringde anbulansen och hon åkte in på akuten. Mamma hade fått cancer. Det gick snabbt. Doktorerna kunde inte göra något. Mamma dog samma natt. Dom sista orden hon sa var ”Ta hand om lilla Diana som om hon vore din egen dotter”. Det blev tyst. ”Mormor” sa jag.
Men jag fick inget svar. ”Mormor!” sa jag igen lite högre. Men mormor svarade inte. Jag förstod vad som hade hänt och började gråta. Jag kramade om mormor och sa ”Jag ska klara av det här! Jag ska klara av det här!” Jag kysste henne på kinden och sen kom doktorn in och sa att jag var tvungen att lämna sjukhuset.

KAP 3
Pappa

Jag lämnar sjukhuset och går hem igenom stan.
Jag ser åter igen alla belysningar, jultomtar och julgranar med alla julgranskulor. Jag känner mig lite ledsen. Men ändå känner jag en känsla av att jag var stark. Jag vet inte vart den kommer ifrån, jag hade aldrig känt så förut. Jag ställer mig framför en tv vid ett skyltfönster.

På tv’n visas en liten kort film. På filmen är det en mamma och en pappa och två barn som öppnarjulklappar. Barnen ser så lyckliga ut när dom öppnar dom dyra julklapparna, och får egna mobiler och surfplattor. En sån där skulle jag aldrig få det vet jag. Mormor skulle aldrig ha råd och inte jag heller. Men konstigt nog så har jag känt precis den där lyckan som barnen på tvn har.

För jag vet att ända sen jag var liten har julen varit årets bästa högtid. Julen var helt magisk, även om jag inte hade föräldrar eller dyra julklappar. Men jag hade mormor och det räckte för mig. Jag fortsätter att vandra hemåt. Jag går förbi parken som mormor alltid tog med mig till när jag inte hade någon att leka med när jag var liten. Jag gick förbi skogen där mormor och jag alltid lekte skogstroll. Jag skrattar till lite när jag ser framför mig hur mormor jagade mig, och jag skrattade och trillade omkull. Jag grät och mormor hjälpte mig alltid upp och sa ”Såja såja , det gör bara ont en liten stund” Och tillslut lärde jag mig att det faktiskt inte gjorde så ont att ramla. När jag tänker efter så behövde jag aldrig det där familjelivet. Jag hade min mormor hon var min familj och den bästa i världen var hon också. När jag kommer hem kastar jag av mig kläderna och ropar att jag är hemma. Precis när jag ska gå in på mitt rum stannar jag när jag ser en man som sitter i vardagsrummet. Jag vänder mig om och moster Inga kommer snabbt ifrån köket och kramar mig. Jag kramar halvadant tilbaka samtidigt börjar tankarna snurra i mitt huvud. Vem är mannen? Är Inga otrogen mot Nicklas? Varför? Det är verkligen inte likt Inga. Mannen reser sig upp ur soffan och kommer fram emot mig.
Han har blåa ögon och mörkbrunt hår. Dessutom så är han ganska lång.
Han ställer sig framför mig och tittar på mig länge. Jag tittar tilbaka på honom. Det syns att han försöker le emot mig men att han inte vågar .Efter en lång stund säger han:
”Jag är din pappa”

©

 

 

Ge gärna feedback ! ^^ 

kram HaNzA :) ♥

ps. alla bilder e inte mina vissa kommer ifrån http://weheartit.com/

 

1:a advent. tårar rinner känslor brinner.

snön ligger så vackert vitt ovanpå sommarens frusna gräs.

jag vaknar..får en känsla utav  att allt inte är somd det ska.

känslan hade rätt

ensam och drömmande .. jag måste måste klara va detta här och nu .

jag gick ut mötte solens strålar som så himla vackert reflekterades i dom vackra iskristallerna som vi kallar snöflingor.. de drog upp mina mungipor en aning och fyllde mitt inre med hopp kärlek och lycka.

att något så litet som en lite kort promenad ut i naturen kan förändra det inre så snabbt, enkelt , ömtåligt och vackert.

allt kan inte vara vackert hela tiden och saker blir inte alltid som man har tängt sig.. men om vi inte lär oss i nuet kommer vi aldrig lära oss att hantera de stunder då det gör ont.. kanske kommer jag aldrig lära mig. kanske lär jag mig imorrn..

en sak är säker .. om jag verkligen vill och bestämmer mig för det så kommer läran aldrig att kunna komma undan mig.

 

hej hej :)

1:a december . Ja , vad ska man säga ? Underbart,USCH,JAA!,FAAN! man får väl tolka det hur man vill helt enkelt. Jag ÄLSKAR snöö iallafall ! ^^

Jag och syrran åkte snowboard på gården idag . hahah kunde bara inte vänta tills vi åker till fjällen. Snön bah 

"KOM KOM KOM !! KOM OCH ÅK SNOWBOARD PÅ MIG NUUUU!"

och vet ni vad? DET GJORDE JAG! 

iallafall så gick jag upp ganska tidigt och fotade idag ! :D har verkligen inte haft tid med något som hör kameran till men idag så var det JAG som gick ut och fotade .

ja , vad ska man säga ? MAN BLIR JU SÅ HIMLA GLAAD när solen lyser och snön gör min värld så himla ljus !! Jag känner att jag blir så himla mycket GLADARE,PIGGARE och TREVLIGARE hehe..

nu ska jag kika på årets första julkalender ! :)

Hoppas ni haft en suverän dag ni också !

Kram HaNZA :)

 

 

 

 

 

 Ett blogginlägg från Gina Dirawi's blogg . läs,ta åt dig, tänk till.

 

 

http://ginadirawi.se/2012/11/27/i-en-varld-dar-hatet-mellan-manniskor-ar-tydligtsa-maste-icke-hatet-vara-overtydligt/

den lilla vilsna vackra flickan ligger där och låter sina alla tårar få falla.. hon släpper dom fritt och sorgset ifrån sig..

inget kan hindra dom att rinna ner för kinden.. utanför fönstret ljuder den meningslösa vinden.. dagen var lång och när allt kommer omkring var det bara för mycket..

för mycket för den lilla flickan som bara ville väl.. efter en stund kommer de varma ljuset .. de smeker hennes kind och värmer hennes sorgsna hjärta.. flickan blir varm och får en känsla utav att hon aldrig nånsin vill släppa det underbara ljuset.. det   får inte försvinna, för då kommer hon glömma hur underbart det kändes när de rörde henne.. 

 

 

 

 

 

 

åh.. åh.åh.. klockan tickar och julen smyger sig allt närmre och närmre.. väntar fortfarande på dom underbara stunderna då vi spelar carolas julskiva och hela köket doftar av bullar och knäck till julmarknaden den 1:a advent..

det allra bästa som finns är just jul tycker jag .. eller egentligen dagarna innan jul då man går och väntar och väntar .. äter choklad från kalendern och kikar på svtB's barnkalender ..

då mamma hänger upp julstjärnorna i fönstrena pappa hänger upp belysningar i buskarna och jag sitter inne med min syster och julpysslar med glitter och lim ..julen gör en verkligen til ett litet litet barn igen .. så underbara traditioner .. jag älskar verkligen julmusiken med alla bjällror och magiska toner .. jag älskar att hela staden lyser av belysningar och att varje butik har en julgran med julkulor och glitter .. jag älskar att gå och handla juklappar till en underbar släkt och underbara vänner .. jag älskar att julbaka med mamma och syster ..om jag ska beskriva julen med ett ord så måste jag säga MAGISK!

 

bilder ifrån http://weheartit.com/

 

 

 

något som får mej att må bra.. något som får mej att vara stark.. något som får mej att resa mig upp igen när jag snubblat över dina skosnören..

i mitt huvud snurrar allt .. där inne växer tankar som föder nya tankar tills det blir ett stort trassel .. det är då jag börjar tänka på dej .. en tanke som får mej att le .. som får mej att glömma trasslet en stund och bara vara jag.. en tanke som jag kan ägna mej åt när jag vill ... jag vill bara visa dej fiina saker .. jag vill visa dej mitt leende och jag vill visa dej min snurrande  drömvärld..♥

 

 

 

 

 

..jag väljer en väg .. min väg.. du väljer en annan väg men mot samma riktning .. jag vandrar och vandrar med vackra melodier i öronen .. jag tänker på något vackert och finner lyckan som strävar emot mej .. plötsligt stannar du .. du orkar inte vandra mer .. du visar med blicken att din väg har tagit slut .. du lägger dej ner tittar upp mot himmelen och önskar att du var där ..  du är vilsen ..du är ensam, du är lämnad.. du ser inte stigen du en gång vandrade på längre .. det är svart framför dina ögon och dina lungor fylls med svarta andetag .. jag ser dej långt bakom mej .. jag har redan gått vidare och märker inte när du stannar .. men nu gör jag det och vänder mej om .. då är det försent ..

 

 

 

Det är tisdag och jag får komma hem tidigt .. det är sjöönt .. jag behöver lugnet .. det där unika lugnet som gömmer sej hemma hos mej .. hemma i mitt hem ..det där lugnet som jag bara kan känna när jag är hemma .. det lugnet som är så underbart lungt .. idag gick jag förbi några vissna blommor på vägen hem.. och jag minns att jag stog och fotade humlor som var precis vid dom blommorna för några veckor sedan .. då var blommorna lila och röda . stjälkarna var gröna och så fruktansvärt livfulla .. jag minns att när jag stod där och fotade mådde jag himla fint ..

det var sommar .. jag var fri och jag levde sommarlivet .. jag var förväntansfull och himla lycklig ..

 

       

 

jag var själv .. vädret var vackert och humlorna poserade framför mej så lydigt och somrigt .. jag minns att jag satt där och fotade en lång stund .. för jag hade ingen tid att passa och det var inget som kunde hindra mej..

idag när jag gick förbi blommorna var dom gråa och bruna och alldeles förfärligt vissna .. jag kände nästan inte igen dom.. och i samma stund som jag såg dom där sorgsna vissna blommorna insåg jag att nu är det dags för en ny tid .. kanske inte en lika fri tid . men jag lovar att jag och ni kommer möta fina stunder iallafall .. snart kommer löven färgas och bli gula,röda och oranga .. snart kommer vindarna bli kalla och man behöver sätta på sej en riktig höstjacka.. snart kommer vattnet i sjön vara alldeles för kallt för att kunna ta sej ett morgondopp i .. snart är hösten framför våra ögon..

 

      

 

Hej Hej Läsare ! Hoppas allt är bra med er .

Något jag ville skriva om idag är biscottis.. Något jag älskar så mycket .. mmmm självklart är det godast att göra dom själva (recept hittar du HÄR) men så  mycket tid hade inte jag i lördags. så då fick det bli några köpta biscottis . och det var ju himla gott. Men något som jag tycker ger det lite extra glans är att lägga sötsaker i fina burkar,skålar eller kakfat.. Jag hade en himla fin glasburk som mamma har köpt .. och där la jag mina små söta biscottis.. och tänk att något så litet ändå kan göra en lycklig, ge en lite vardagslyx helt enkelt .. för varje gång jag kollar på den söta biscottiburken så blir jag lite gladare.. konstigt men fint..

 

 

             

 

 

Nu tänker jag igen.. denna gång tänker jag på att äntligen kommer vi få känna det där underbara fredagslyckoruset i  igen ^^ På sommaren ger inte fredagar samma effekt ..

men nu .. nu när man går i skolan och har börjat med sina vanliga rutiner då är det dags att få känna Fredagslyckoruset som sprider sej i kroppen på fredag morgon och stannar tills fredag kväll ..

jag älskar just det där underbara fredagslyckoruset .. och det är så härligt att vi nu ska får börja uppskatta det ..

jag minns hur det kändes förra året .. då jag gick upp på morgonen och insåg att det var fredag .. plötsligt kändes allt mycket lättare och man fick automatiskt ett léende på läpparna ..

Vad tycker ni är bäst med fredagar ?

 

 

[Foto HaNzA Moln med text Lumix GF3©]