du stod framför mina mörka vilsna svidande ögon. åh, jag minns det så förbannat väl.

kvinnan i det svart mörkret  tog tag i dej, hon drog i din själ med sina svarta fula hemska händer, hon ville åt något.. något värdefullt , något som hon inte själv hade  och tilslut orkade du inte kämpa emot längre.

du föll hårt till marken och du vaknade upp som en helt annan människa.

jag kände inte igen dig, något sa mig att jag  inte ville  vara i din närhet. jag ville springa där ifrån.. springa så långt bort benen kunde bära mig ,men det kunde jag inte. jag var fast,instängd,inlåst och borta

jag såg dina ögon dom kände inte igen mig.. dom dom var hemska..

det var som två svarta mörka hål.. jag kände mig så himla vilsen .. jag ville bara vara borta..inte vara där.. jag ville försvinna..

 

min händer skakade .. jag ville gråta men kunde inte . 

jag minns hur jag led. att något så hemskt kunde hända någon så rödhjärtad som du det visste jag inte..  inget kunde rädda mig nu. det är ingen mardröm. det är verkligheten.. jag tror det var just det som gjorde mig helt förlamad. mardrömmen var verklighet.. men hur?!..

 

 

en morgon så still och tyst. jag vaknade i en obekväm säng.  plötsligt var allt som vanligt. jag såg dig i din vanliga skepnad ditt vanliga leende det var du..

jag var stressad... jag skulle iväg ifrån den här förbannade platsen .. det gav jag mig fan på.. jag pratade inte med dig.. jag vet inte , men jag tror inte att jag kunde smälta det som hände kvällen innan. du var fortfarande den vilsna hemska kvinnan i mina ögon.. 

jag kände hur stressen ekade i mitt huvud.. måste bort hätifrån,kan inte vara här längre,bort,bort,bort,försvinna,aldrig komma tilbaka,måste måste bort härifrån,nununu..

jag kunde inte tänka på något annat. det var BORT som gällde.. 

 

sen dess ska jag aldrig mer komma tilbaka.